Förlossnings berättelse.

Min fina pojk sover äntligen en liten stund i sin egen säng så tänkte jag skulle passa på att försöka skriva. Han är en riktig famnunge annars som bara vill vara med hela tiden. helst vid tutten.


Min förlossning startade med Vattenavgång 05.45 Lördagen den 16juli. Eftersom Bebis inte var fixerad tyckte dom att vi skulle komma in på kontroll snarast möjligt. Ganska precis kl 8 kom vi in till förlossningen i gävle. Vi blev visade till ett undersökningsrum där dom ville ha kissprov sen satte dom kurva. en doppler för att höra bebis hjärta och en ctg för mina "värkar".  Bebis mådde bra, trots att han varit stressad å bajsat i vattnet. jag hade lite äggvita och högre blodtryck än normalt. sen kollade dom tappen, var öppen 1cm. Vi blev visade till ett rum å fick rådet att gå ut å röra oss så kanske tyngdkraften skulle hjälpa till lite.

Så vi promenderade ner på sibylla så Pelle fick äta frukost sen tog vi en tur i Boulongeskogen. när vi kom tillbaka tog vi det lugnt och löste lite korsord. vilade en stund och jag käkade lunch. Eftersom det inte hänt särskilt mycket alls på nästa undersökning så fick vi röra oss som vi ville bara vi berättade när vi gick och kom tillbaka. så ca kl 13 tog vi nästa promenad, nu ner på stan värkarna började kännas lite mer men kom fortfarande inte särskilt ofta. så pelle fick käka lite lunch på american pizza place(?) sen promenerade vi tillbaka. var tillbaka ca 15 och då hade dom hunnit med personalbyte.

här fick vi träffa läkare som berättade att om inte bebis bajsat i vattnet så hade vi blivit hemskickade nu. kan lova att jag var glad för att han hade gjort det.

Min nya Barnmorska såg jag knappt röken av. antar att dom hade mycket att göra. runt 16 började värkarna riva i på riktigt och jag frågade om vad det fanns för smärtlindring. barnmorskan pratade om att sätta ny kurva men tyckte jag skulle äta middag först. det gick rejält dåligt inte direkt så man är hungrig när man har ont.

Mellan kl 17 och 22 trodde jag allvarligt jag skulle dö och lyckades tjata till mig lustgas, eftersom jag hade svårt att ligga i sängen så tog dom bort dopplern å satte istället en mätare på bebis huvud. i samband med det var jag öppen 4cm å bad att få ryggbedövning men personalen gick ut å kom inte tillbaka igen. förbannad som ett bi bad jag Pelle gå ut å fråga hur fan man höjde lustgasen.

22 kom nattpersonalen åh vilka änglar. min nya barnmorska kände hur öppen jag var å stog fortfarande nästan stilla var nu öppen 5cm. hon erbjöd mig ryggbedövning på en gång men hade ett krav att jag skulle gå å kissa först. var tvungen att tänka på för och nackdelar med det. hahaha. skulle jag gå på toan måste jag släppa lustgasen å då skulle jag garanterat dö av smärta;) men gjorde det iaf för det skulle ju bli bättre med bedövningen jag tjatat om sen typ 17. Vid 22.30 var ryggbedövningen satt å jag kan lova att jag älskade narkosläkaren. 23.00 kickade effekten in å helt plötsligt vågade jag släppa lustgasen å kände mig som en människa igen. fick ett gåbord och en pilatesboll att använda mig av för att kunna vara lite rörlig igen, även alvedon för jag börjat få feber. började även få klåda på hela huden men vågade knappt säga något av rädsla att dom skulle ta bort bedövningsdroppet. men det var tydkligen en vanlig bieffekt så jag fick behålla det. tjohoo!

vid 24.00 var jag öppen 7cm å det kändes som att det äntligen hände något. hade koll på klockan för varje kvart kunde jag trycka på knappen å förnya dosen med bedövning å det var ju viktigt att den inte gick ur:) jag fick rådet att vila och fick upp ett benstöd så jag kunde ligga på sidan. somnade och vaknade strax före kl 1 av att hela jag vibrerade. trodde jag fått nån reaktion på bedövningen och tryckte på larmknappen.  undersköterskan frågade om jag frös när jag sa att det kändes som att hela jag vibrerade. men det gjorde jag inte så hon kom fram å kände å mycket riktigt så vibrerade hela jag. Barnmorskan kom in å sa att nu var det nog dags, att jag vibrerade av adrenalinpåslag för att det gått så fort på slutet. å mycket riktigt så var det bara att börja krysta. Man skulle bara finna modet till det oxå. men när värkarna kom så provade vi å det gjorde inte alls ont det var ett enormt tryck bara. fegade lite å visste inte hur mycket jag skulle våga krysta tänk om det skulle göra jätteont. fick syrgas en stund för bebis dippade i hjärtljuden. på krystvärken här så utbrister barnmorskan men gud vilken kalufs å Pelle kollar ner i mitt underliv, sen blev han alldeles vit å svajjig så dom skämtade om att han kanske oxå behövde lite syrgas..

så bedövade dom på utsidan. och barnmorskan sa åt mig att nu kör vi! så det gjorde vi och näst sista värken stannade upp precis när halva huvudet var ute. trodde jag skulle DÖ  å ville bara fortsätta trycka ändå så dom drog i en halv spruta värkförstärkande och undersköterskan masserade magen så nästa värk kom igång fortare. så låg han där på magen, alldeles slemmig å blå och med en jättekalufs 02.14 den 17juli.

Moderkakan kom ut fort och sen sydde dom 3stygn men vad brydde jag mig om det, jag hde ju världens bästa son på magen <3