jag såg en kille på bussen idag, som gick i klassen under mig på högstadiet. han verkade alltid vara någon annanstans då. han passade inte riktigt in. och många hade roligt på hans bekostnad.
jag hoppas han har hittat sin plats i livet nu. han såg iallafall ut att må bra.
när jag var 15 år, för sisådär 7 år sen (fuck vad jag är gammal)
så kunde jag inte vänta tills jag fick sluta högstadiet.
jag var osynlig där och jag mådde inte bra.
när jag var 15 år tyckte alla att jag skulle söka till omvårdnad.
du skulle passa där.
fuck that tänkte jag,
jag kommer aldrig att jobba inom vården, aldrig!
jag sökte ett gymnasium 50 mil bort och kom in.
bort från skiten tänkte jag bara när jag sökte.
guldsmedsgymnasium i underbara falköping.
3underbara år.
sen hem igen.
hittade kärleken.
jobbade 2 somrar som husvagns städare på ett företag här i bollnäs.
sen några dagar innan jul 2007
ringer ett assistansföretag (som jag sökt jobb hos) och undrar om jag kan hoppa in som vikarie
så jag gick på intro tre dagar.
sen jobbade jag mitt första dygnspass på julafton.
jag ska aldrig jobba inom vården, aldrig!
livet blir inte alltid som man tänkt sig.
men det behöver ju inte betyda att det blir sämre för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar